Karin Boye skrev dikten Jul 1939 som handlade om den första krigsjulen. En mörk tid där ingen visste hur framtiden skulle bli. Men ändå finns där någon form av hopp och framtidstro i hennes dikt. Karin fick aldrig uppleva freden och slutet på andra världskriget. Kanske hade hon då skrivit något som andats ännu mer framtidstro.
Därför har jag gjort en uppföljare, eller fortsättning på, hennes dikt. En låt där texten beskriver den första julen i fred efter kriget. Hur hoppet tänds bland folket och man ser bara möjligheter. Även om jag och Karin Boye inte riktigt håller samma nivå på våra texter så både tror och hoppas jag att hon skulle se detta som en komplimang och uppskattning av hennes tidigare verk.
